I förra blogginlägget fanns en lite nervös förväntan inför två rätt så stora händelser för projekt Sällsynt mitt i livet. Första träffen med gänget som ska följas åt i en serie av samtalsträffar och Riksförbundet Sällsynta diagnosers Höstmöte, där projektet skulle presenteras för nästan 60 medlemmar. Detta med bara en dags mellanrum! Om du undrar hur det gick så berättar vi det nu.
En samtalsträff genomförd, sju tillfällen återstår
Den 14 oktober var det så äntligen dags. Den första träffen i en rad av totalt åtta digitala samtalsträffar. Vi inledde med en introduktionsträff för att få teknik på plats och tid att bekanta sig med varandra. Vi satte gemensamt upp några trivselregler för höstens träffar. Det är viktigt att känna sig trygg i ett samtal som ska handla om en själv och det är viktigt att det som sägs under träffen stannar där. Det är okej att bara berätta så mycket jag själv vill. Eller att vara tyst. Eller att stänga av videokameran för att inte behöva titta på sig själv hela tiden. Överenskommelsen kring sådant finns nu nedtecknad och kan tas fram varje gång om vi behöver påminna oss om vår gemensamma ”vett och etikett” för samtalsträffarna. Trygghetsskapande och positivt, tyckte deltagarna.
Eftersom det här är en testomgång, kan det bli små förändringar i upplägget för träffarna, under tiden. Det är samma personer som ses varje gång, via mötesverktyget Zoom. En samtalsledare från Studieförbundet Vuxenskolan leder samtalen och en annan har koll på tekniken. Från projektets lilla grupp turas vi om att vara med. Det verkar som att vi (Erica, Emma, Karin och Malin) nästan kommer slåss om att få delta. Vi är ju alla sällsynta mitt i livet, och vill egentligen vara med på varenda samtalsträff. Här på bloggen kommer vi förstås inte berätta ett enda dugg om vad som sägs på träffarna, men berätta lite mer om de sex teman som samtalen tar upp.
Vi tog tempen på höstmötesdeltagarna. Foto: MabelAmber via Pixabay.
Höstmöte med temperaturmätning
Varje höst har Riksförbundet Sällsynta diagnoser ett medlemsmöte. I år, liksom i fjol, ordnades det digitalt. För att undvika att det bara skulle bli ”korvstoppning” när projektkoordinator Erica Lundström berättade om SMIL, aktiverades alla deltagarna i början och slutet av programpunkten. Erica och projektkommunikatör Emma Bohlin såg till att mäta temperaturen på deltagarna genom ett helt gäng påståenden om projektet, om vädret, om Sällsynta och om allt möjligt. Handuppräckning för JA och ingen hand upp om påståendet inte stämde. Några exempel:
”Jag har ätit en god lunch”
”Det här är mitt första Höstmöte”
”Jag har minst ett husdjur”
Det visade sig att mötesdeltagarna läste Riksförbundets nyhetsbrev ordentligt, att de hade moderna frysar (som inte behövde avfrostas) och att de gärna ville testa att så småningom arrangera SMILs samtalsträffar i sina egna föreningar.
Om du är nyfiken på vad Erica berättade om på Höstmötet, kan du kolla in presentationen här.
Vi frågade även mötesdeltagarna ifall de såg fram emot nästa blogginlägg. Det gjorde så klart alla!
Nästa blogginlägg handlar om första temat. Håll utkik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar