Att bli självständig och samtidigt vara beroende av en eller två föräldrar. Hur går det ihop? Hur har mina föräldrar hanterat mig och min sällsynta diagnos? Hur har det format mig till den jag är idag? Som sällsynt mitt i livet är det ibland extra komplicerat att dra gränserna på rätt ställe. Att hitta balansen och samtidigt må bra och leva sitt eget liv.
Föräldrar, eller någon annan närstående i liknande ”roll”
Som barn, ungdom och nu vuxen, förändras relationerna till den/dem vi växer upp med. Ibland har vi tur och har alldeles underbara föräldrar som gör (nästan) allting rätt. De får oss att växa och bli stolta över den vi är idag. Men det är inte alltid så. Ibland blir det konflikter från start, eller så uppstår dem vid olika situationer genom livet. Det kan vara smärtsamt och svårhanterligt. Särskilt när du är sällsynt.
Att leva med ett sällsynt hälsotillstånd, ofta med en eller flera funktionsnedsättningar gör livet än mer komplicerat i relationerna till föräldrar. Det var nog därför som detta tema röstades fram till ett av dem som var viktigt att få prata om med andra sällsynta mitt i livet.
Vad har vi gemensamt och vad kan vi lära av varandra?
Att lyfta det som berör, att prata om och lyssna till det som skiljer oss åt, med några som förstår oss bättre än andra. Det är det som är guld värt. På varje samtalsträff är tanken att vi trots skilda hälsotillstånd och helt olika uppväxter kan hitta det som är gemensamt. Det får oss att känna oss mindre ensamma och udda. Att dessutom få en virtuell kram från någon annan deltagare eller ett konkret tips kan ge så mycket.
Beskrivningen för temat Relationer till föräldrar
”Alla har vi olika relationer till våra föräldrar, där vi behöver en kombination av stöd och självständighet. För dig med ett sällsynt hälsotillstånd kan relationen till föräldrar ofta bli närmre och viktigare än för de flesta, men också mer komplex. I denna träff kommer vi samtala om det härliga och svåra med relationer till föräldrar och byta erfarenheter och tankar med varandra.”
Sinnesrobönen poppade upp på senaste träffen
När det blir svårt att prata om det som inte fungerar alls, kanske inga goda råd i världen hjälper fullt ut. Det är då som det kan vara läge att acceptera det som inte går att påverka eller förändra. När du gjort allt du har kunnat och inte kommer längre. När du inte har ork eller lust att fortsätta försöka. Så är det ibland.
Då finns det en bön som ofta används i helt andra sammanhang - inom problematiken med missbruk av droger, och bland annat inom AA (Anonyma Alkoholisters) mötesverksamhet. Men bönen är så allmängiltig att den fungerar i många fler sammanhang. Oavsett om du har en tro, eller inte. Se den som ett gott råd på vägen:
Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
(av Reinhold Niebuhr)
Har du några kloka ord på vägen du vill dela med dig av?
Kanske en fin dikt, ett bra ordspråk eller citat?
Dela gärna med dig till vårt projekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar